Smarta ord från Laleh

Fick för ett mail från den svenska artisten Laleh som jag tycker är riktigt cool. I mailet skrev hon ett par smarta ord om situationen i Iran

Iran

Midsommaren har svept förbi och solens strålar silar genom datorn. Jag gjorde som man ska, jag hade sju blommor under kudden och drömde om Iran.

Jag trodde att det bara var mina naiva små drömmar som jag gav uttryck för i min studio för några månader sen när jag satt och gjorde låten Nation och History som handlar om Iran. Jag blundade och dagdrömde om hur dom unga i Iran en dag skulle enas, jag viftade armarna i studion, sjöng och hoppades en stund men när jag sjungit klart öppnade jag ögonen och var tillbaka i den hopplösa verkligheten. Då visste jag inte att dessa drömmar om uppror skulle infrias.

Men några månader senare, när jag nu ser alla demostrationer inser jag att jag inte är ensam.
Vi är många som suttit hemma och blundat och viftat med armarna efter förändring.
Vi är många som hoppats i smyg.

Det svåra med politik är att man kan komma fram till nästan vilken slutsats som helst
om man bara argumenterar tillräckligt länge
av den anledningen vill många inklusive mig inte ge mig in i den politiska debatten, men det är ju vi som inte strävar efter makt som nu borde ta plats.
För det handlar inte längre om politik eller om att räkna om röster
detta handlar om utveckling och hopp och det är något vi alla kan vara bra på.

För jag ser hur mina vänner återupprepar och citerar sina föräldrar under revolutionen 79 i Iran. Om vi inte utvecklas ifrån våra föräldrars åsikter och hittar egna nya vägar
så kommer historien att återupprepas igen och igen.
Det är ju på grund av att dom inte kunde samsas, enas, som vi hamnat i denna situation idag.
Vi måste inse att allt är en tolkningsfråga och att vi måste bli ödmjuka.

Allt passerar våra ögon och öron, via vår hjärna och sen till vårt undermedvetna som filtrerar igenom
alla register och sen gör en slutsatts som sedan rapporteras till vårt medvetna.
Det tar faktiskt någon sekund för oss att göra allt detta,
dvs att vi uppfattar saker någon sekund efter att det skett.
Så man kan säga att vi lever i en slags efterklang, ett eko och inte i verkligheten,
så vi är egentligen väldigt begränsade som människor
och kan inte veta sanningen.
Detta är en insikt som verkar allt viktigare
nu än någonsin.

Jag kan inte låta bli och undra om inte vi skulle ha undvikit många av alla våra problem idag
om vi hade varit medvetna om just detta? Om vi hade varit ödmjukare.
För dem som inte tror att vi människor någonsin kommer kunna bli ödmjuka varelser
och tycker att sånger och tankar om frihet och hopp inte räcker kan jag instämmande klappa dem på ryggen och säga
"jag vet, det är omöjligt" men den som tror att vi kan förändras
kommer jag krama om hårt
och säga ibland är jag som du,
jag tror och jag hoppas på den mjuka människan.
Så frågan nu är, hur kan man bryta den politiska traditionen och skapa nya vägar,
för detta är inte bara ett uppror ifrån Iranska folket mot regimen utan också den unga generationen mot våra föräldrarnas misstag och traditioner.
Jag vet naturligtvis inte hur vi ska lösa allt detta, men ödmjukhet borde vara utgångspunkten denna gång.
Till alla som som tror och hoppas vill säga: ibland är jag som du
jag tror på den mjuka människan. Jag tror på dig.

Jag beklagar alla dom hundratals mjuka och hoppfulla som skadats, unga och oskyldiga som Neda.

Lev Neda, lev, ropade hennes pappa och vi är många som ropar, lev Neda lev.


Farda mirese, sedat be sedam mirese. (ur Farda) Laleh